Mångbegåvningen arbetar med textilkonst, keramik och glas. Förutom det är Hanna-Kaisa även forskare och undervisar på avdelningen för formgivning vid Aalto-universitetet.
-Ursprungligen utexaminerades jag till kandidat i fotokonst från konstakademin vid Åbo yrkeshögskola och efter det hamnade jag i modebranschen i Paris och Bryssel under 10 års tid. Jag började som klädförsäljare och fick till sist designa mönster för textilier, eftersom jag på grund av min bakgrund som fotograf kunde använda Photoshop, vilket inte var så vanligt då. När jag återvände till Finland formgav jag tyger för Marimekko tillsammans med konstnären Paavo Halonen, berättar konstnären om sin bakgrund.
Då hon formgav textilmönster märkte Hanna-Kaisa att hon önskade att hon hade mer yrkeskunskap och då ansökte hon till och kom in på på programmet för textilkonst vid Aalto-universitetet. Denna vår utexaminerades hon till doktor i textilkonst från avdelningen för formgivning vid Aalto-universitetet och hennes doktorsavhandling, The Making of Inspiration – From Monet to Warhol and beyond (Aalto Arts Books, 2022), utgavs i bokform.
Hanna-Kaisas arbetsprocess baserar sig långt på inspiration och hennes arbetsprocess drivs av temat för inspiration. Förutom avhandlingen hörde en serie konstutställningar till hennes doktorsstudier och genom utställningarna har hon noggrannare bekantat sig med de frågor som ställs i avhandlingen. Hon koncentrerade sig på varje tema under ca ett och ett halvt år. Hennes arbetsprocess är långt intuitiv och beror på materialet som används. Hanna-Kaisa inspirerades till exempel av Akseli Gallén-Kallelas ikoniska Liekki-rya (liekki = låga) och i processen förvandlades lågorna först till bläckfisktentakler och sedan till ormar.
-Slutligen lämnade inte ormarna mig i fred, jag gjorde ormar i alla former och de uppenbarade sig på textilier, keramik och glas. Även min avhandling har en orm på pärmen.
I sina verk tänjer hon på formgivningens gränser. Vid en första anblick ser hennes verk ofta ut som formgivning, men de är sällan frågan om bruksföremål. Hon har till exempel färglagt sidenvävnader med torrpastell.
-Idéerna är tokiga för en formgivare, men ganska tama inom bildkonsten. Att göra saker för hand är viktigt för mig och i mina verk försöker jag tolka traditionella hantverkstekniker på ett modernt sätt, berättar Hanna-Kaisa.
Samarbete är viktigt för konstnären. När Hanna-Kaisa skapat sina verk har hon samarbetat med glasblåsare och drejare. I den skapande processen anser hon sig vara bara en komponent bland andra.
-Min egen yrkesskicklighet ökar då jag arbetar med andra och jag lär mig varje gång något nytt. Det är verkligen inspirerande att samarbeta!
Även arbetsrummet där hon jobbar är en gemenskap, även om alla som arbetar i studion har sin egen konstnärliga karriär. Förutom Hanna-Kaisa arbetar Elina Laitinen, Sonja Tolonen och Marie-Andrée Godin i studion. Den sistnämnda deltar även i Konstrundan.
-Vi delar våra bekymmer och klappar i kapp Elinas hund, beskriver Hanna-Kaisa arbetsrummets sammanhållning.
I år har Hanna-Kaisa många järn i elden och utställningar både i Finland och utomlands. Som bäst arbetar hon med ett par ryor, som baserar sig på japanska Ogata Korins (1658-1716) produktion. Korin är mest känd för sina skärmmålningar, som i Japan är registrerade som nationalskatter, men precis som Hanna-Kaisa gjorde Korin en massa annat också, som textilier, keramik och lackarbeten. En hel skola följer fortfarande denna mästare av tomrum, men Hanna-Kaisa har gjort en egen, mjuk tolkning av mästarens arbete i form av en tuftad och uppborstad rya. I en utställning på Hvitträsk som hölls sommaren 2020 studerade Hanna-Kaisa bl.a. likheter mellan den finska konstens guldålder och japonismen. Ryan är fortsättning på denna process.
Under Konstrundan får besökarna följa med då Hanna-Kaisa arbetar med sin stora rya. Även skisser och målningar kommer att ligga framme, eftersom de är en viktig del av konstnärens arbete:
-Jag studerar genom att måla och rita motivet på nytt och på nytt. Målandet är för mig som att tänka utan ord.